Idag är det lördag

Och jag hade ju sett fram emot lite sol och värme idag... Känner mig lite förkyld och har några konstiga prickar på armen som gör ont. De fanns inte där igår och jag måste nog kolla upp vad det kan vara, eller så har jag blivit biten av nån insekt i natt (öppen balkong) vilket jag tror är rätt otroligt då inga djur kommer in på andra våningen :)

Barnen sover fortfarande, vi satt uppe alldeles för länge och kollade på Youtube klipp och skrattade alla tre. Tur man har barn som hittar en massa roliga klipp att visa för sin gamla mamma, som jag sen i min tur kan visa mina polare. Vissa barn verkar överhuvudtaget inte prata eller berätta för sina föräldrar vad de gör eller snackar om med sina polare. Är de rädda för fel reaktion eller vad? Jag menar inte att man ska vara dödspolare med sina föräldrar, tvärtom gillar jag det inte, men en "öppen dialog" som det så fint heter behövs för att barnen inte ska göra saker bakom ryggen eller ljuga. Berätta hellre så att det går att rätta till än att dölja och det går åt helvete. Oavsett. De vet att jag kan bli arg, men det går alltid över, och de är inte rädda för att berätta om tosigheter.

Fick mail imorse i alla fall av lilla gubbens kompis med en helt fantastisk bild som jag bara måste lägga upp även om det inte är min eller något som jag varit med om. Men min gubbe är på bilden i alla fall. Vassego!

Första veckan på jobbet avklarad

Fast det var ju bara tre dagar... Och efter dessa tre dagar känns det jättebra. Trevliga kollegor och fin arbetsplats gör ju saken inte sämre. Dessutom så kan jag helt plötsligt gå ut och shoppa direkt efter jobbet. Allt finns ju där i byn där jag jobbar, nästan i alla fall...

Börjar så smått tycka att livet härhemma är lite trist. Inte så konstigt när lilla gubben varit borta sedan lördag morgon den 30 juli klockan 7.45. Och han kommer hem först på onsdag 17 augusti. Det är en väldans lång tid att vara borta från sin familj. Ett tag var det skönt att bestämma allt själv, men ju längre tiden gick desto tråkigare var det att inte ha någon vuxen att prata med. Eller kramas med. Fy tusan för att vara singel, det är inte för mig. Får stå ut en helg till sen kommer han hem till mig/oss. Barnen saknar sin pappa också.

Imorgon ska vi på den årliga kräftskivan hos svärfar. Äter inte kräftor men jag hittar väl på något annat jag kan äta. Anton äter inte heller kräftor så där får jag ha med ett alternativ också. Det är bara Emma som tycker det är gott. Fy tusan för att sörpla i sig dessa sumpdjur, i mitt fall så betyder det flera timmar i badrummet eftersom jag inte tål skaldjur i några större mängder. En enstaka kräfta eller räka, men sen är det stopp.

Nästa fredag ska vi har vårt årliga bikemeet. För sjätte året i rad så bjuder vi in alla våra kompisar på fest. Bjuder och bjuder, de får betala 200 pix per skalle men då får de öl och vin, god mat i mängder, musik och underhållning, dancing och bad, bastu och frukost dagen efter. I år är det över 40 stycken som anmält sig. Ska bli så himla kul....

Ljus i mörkret

Nu är det mörkt igen på kvällarna. Klockan är bara lite efter 22 men det är redan mörkt ute. Ljuset på bordet vid soffan har fått konstiga veck och ser lite lustigt ut. Frågan är om jag ska skära av det eller ej...