Börjar så smått tycka att livet härhemma är lite trist. Inte så konstigt när lilla gubben varit borta sedan lördag morgon den 30 juli klockan 7.45. Och han kommer hem först på onsdag 17 augusti. Det är en väldans lång tid att vara borta från sin familj. Ett tag var det skönt att bestämma allt själv, men ju längre tiden gick desto tråkigare var det att inte ha någon vuxen att prata med. Eller kramas med. Fy tusan för att vara singel, det är inte för mig. Får stå ut en helg till sen kommer han hem till mig/oss. Barnen saknar sin pappa också.
Imorgon ska vi på den årliga kräftskivan hos svärfar. Äter inte kräftor men jag hittar väl på något annat jag kan äta. Anton äter inte heller kräftor så där får jag ha med ett alternativ också. Det är bara Emma som tycker det är gott. Fy tusan för att sörpla i sig dessa sumpdjur, i mitt fall så betyder det flera timmar i badrummet eftersom jag inte tål skaldjur i några större mängder. En enstaka kräfta eller räka, men sen är det stopp.
Nästa fredag ska vi har vårt årliga bikemeet. För sjätte året i rad så bjuder vi in alla våra kompisar på fest. Bjuder och bjuder, de får betala 200 pix per skalle men då får de öl och vin, god mat i mängder, musik och underhållning, dancing och bad, bastu och frukost dagen efter. I år är det över 40 stycken som anmält sig. Ska bli så himla kul....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar