Så började en ny vecka. Tidigt upp och sent hem från jobbet. Högsäsong i plantskolebranschen betyder långa dagar nästan hela våren. Men jag gråter inte för det. Man kan ha det värre....

Man och barn är på väg hem från karaten och veckans lugna stund är snart slut. Lugn och lugn, torr tvätt ska in i skåpen och diskmaskinen tömmas och dagens mail ska läsas och besvaras. Och imorgon fyller min man år och jag har varken köpt present eller något födelsedagskort. Känner mig taskig, men jag har inte hunnit förra veckan och i helgen ville jag bara vila. Jobbar man 45-50 timmar i veckan så är helgen helig. Han får leva med en snäll fru och snälla barn och en födelsedagsmiddag med vin.

Nu hör jag bilen, bäst att slänga sig i soffan och passa på att slöa några minuter till. Leverpastej!