torsdag 18 mars 2010

Fick reda på att en gammal kompis till mannen dött på familje semester i Thailand. Han blev 47 år. Det är ju ingen ålder alls. Han hade blivit medvetslös och sedan avlidit på sjukhuset bara några dagar senare. Jag minns när vi var första gången hemma hos dem. Det var i början på juni 1995 och Anton låg i min mage. Av någon anledning hade mannen stött på Eva eller Anders och vi snackade om att hälsa på utanför Genarp där de bor. När vi var där så gav de bort sin spjälsäng och sängkläder till vår Anton. De skulle ju inte ha fler barn och vad skulle de göra av med sängen? Perfekt för fattiga föräldrar. Den sängen har vår Anton, plastkusin Line, vår Emma och kusin Johanna legat i förutom deras två barn. Sedan har sängen sålts av min lillebror. Och sängkläder har jag kvar en uppsättning som minne till Anton. Sen när Anton var liten var vi på fest hos dem och jag tror att Anton var med, eller kanske var han hos Mimmi. Minns inte ett hundra.

Till saken, man säger det lite för lätt, och jag tror man har svårt att förstå förräns man är där; ta vara på nuet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar