Jag har ont i min vänstra fot. Igår så klev jag fel när jag gick ut från jobbet för att köra hem. Jag vrickade foten så in i helv....  Jag tror aldrig att jag gråtit för att jag var tvungen att köra bil. Ringde vårdcentralen idag och fick tid hos doktorn. Blev remitterad till röntgen på lasarettet i Lund (sjukhus heter så här i södra Sverige) och fick skjuts av Mimmi både till VC och USiL. Kom rätt snabbt in på röntgen och sedan fikade jag med mannen, som faktiskt jobbar på USiL, tur för mig alltså. Sen sa vi adjö och han gick tillbaka till sitt kontor och jag fick vänta 1,5 timme på svaren. Det var ingen skelettskada. Men där tog det slut. Ingen doktor att prata med, utan jag blev hänvisad tillbaka till VC. Köpte inte det utan gick ner till akuten och satte mig i kö. Rätt snart fick jag prata med en sköterska och han sa att jag fick sitta ner och vänta tills någon kunde hjälpa mig med linda och lite "skötselråd". Jag fick vänta nästan 2 timmar. Fick förbandsstrumpor och fick prata med någon vettig. Sen var kl 16 så jag ringde mannen som bad mig vänta en stund till. Han var inte riktigt klar, och visst, jag hade ju suttit och väntat i flera timmar, så en stund till gjorde ingenting. Dessutom sparade jag in en taxiresa, det var det värt.

Ska nu ta i lagom och göra det jag klarar av = inte köra bil i alla fall. Fixat skjuts till jobbet imorgon och hoppas få skjuts hem igen, annars får jag ringa Mimmi har hon lovat.  Ont gör det i alla fall. Jag tycker lite synd om mig själv, det är inte roligt att inte kunna röra på sig. Jag får tänka ut alla steg i förväg.